-
1/5
Björn
Björn orkade inte mer. Han var trött på allt och hade legat hela morgonen och funderat över sitt liv, som inte blivit riktigt som han hade tänkte sig. Saken blev inte heller bättre av att han kände sig gammal och utsliten. Nä, idag kände han sig riktigt vissen. Och inte kunde han få ordning på alla sina tankar som snurrade runt i huvudet. I ett försök att sluta tänka beslutade han sig för att ligga helt orörlig och bara stirra i taket. Han lyckades delvis, för han låg verkligen helt stilla med blicken fäst i taket. Däremot kunde han inte hindra tankarna från att fara omkring i huvudet. Ja, idag var det verkligen en bedrövlig dag i hans liv.
Januari 2012
-
2/5
Urban och durkslaget
När Urban slog upp ögonen trodde han först att han befann sig i en dröm, för allt liksom skimrade runt omkring honom. Men trots att allt kändes så overkligt och främmande, förstod han snart att det inte var någon dröm. Icke desto mindre var han förvånad. För inte trodde han att han skulle vakna upp i ett gigantiskt blänkande durkslag. Eller att han vid sitt uppvaknande skulle vara klädd i något som påminde om en pajasdräkt.
Urban såg sig försiktigt om och efter att ha noggrant studerat sin närmaste omgivning, det vill säga durkslaget med alla dess oräkneliga hål, kunde han konstatera att han var alldeles ensam. Så hörde han en gäll röst som ropade att makaronerna hade kokat färdigt. Först blev han som paralyserad. Sen gick det långsamt upp för honom att han var tvungen att ta sig snabbt därifrån. Han gjorde en ansats för att resa sig, men då upptäckte Urban till sin fasa att inte kunde röra sina armar och ben; de vägrade helt enkelt att lyda honom. Och när han tänkte på att han snart skulle bli dränkt och skållad tills döds av rykande makaroner, började han skrika. Men ingen tycktes höra hans skrik. Ingen.
Sedan slog det slint i hans huvud och han började skratta och sjunga hysteriskt om vartannat. Så tystnade han plötsligt. Innan fru Jakobsson hällde över makaronerna hann hon se en besynnerlig figur i botten av durklaget. Och långt efteråt skulle hon minnas att han hade haft ett kusligt stort leende på läpparna och att hans ögon hade varit helt vidöppna.Januari 2012
-
3/5
Lastbilen och det bevingade monstret
Mannen i militärfordonet fick plötsligt en olustig känsla av att vara förföljd. Han tittade i sidospeglarna men där fanns ingen. Sen sa han till sig själv att han skulle sluta upp med att inbilla sig en massa dumheter.
Han fortsatte att köra men efter en stund kom åter den där obehagliga känslan av att vara förföljd. Och ännu en gång kunde han konstatera att det inte fanns någon bakom honom. Det var i det ögonblicket som han såg en väldig skugga svepa längs med fordonet. Skrämd tittade han ut genom fönstret och sekunden efteråt skrek han av fasa. Det han såg var ett jättestort bevingat monster med ett groteskt huvud. Och innan mannen svimmade, hann han se hur vidundret sköt fram sina enorma klor och grep tag i fordonet.Januari 2012
-
4/5
Riddaren Rickard och ormen
Riddaren Rickard hade av byborna fått i uppdrag att döda ormen. Många trodde att den kom från helvetet och av den anledningen kallade man den för helvetesormen. Det sades att det var en hungrig orm och att den gärna slukade boskapsdjur; framför allt var den förtjust i kor. För att Rickard skulle kunna slåss mot ormen hade man gett honom en fin rustning och ett svärd. Men hans svärd hade under natten, av någon okänd anledning, böjts en aning, vilket bekymrade honom. Byborna hade dock lyckats övertyga Rickard att svärdet var minst lika bra som det var innan det blev böjt, ja om inte bättre. Till saken hör att han aldrig tidigare hållit i ett svärd, vilket troligtvis förklarar varför han lät sig övertygas. Det fanns ytterligare något som oroade Rickard. Han hade aldrig sett ormen. Han visste helt enkelt inte hur stor den var. Och trots att han hade hört så många historier om den, kunde han inte riktigt bilda sig en uppfattning om dess storlek. För beskrivningarna av helvetesormen skilde sig åt; ibland sa man att den var liten men andra gånger sa man att den var enorm. Ja, Rickard visste inte riktigt vad han skulle tro när han nu stod där med sitt böjda svärd och väntade på att ormen skulle dyka upp.
Januari 2012
-
5/5
Lilla Bobby och pennan
Nu hade det hänt igen. Bobby hade i sin iver att skriva ett brev till sin mor gjort en fatal felbedömning. Pennan som han hade tänkt använda sig av för att författa brevet, hade visat sig väga mer än vad han trodde. Ja, den var helt enkelt alldeles för tung för honom. Dessutom hade han underskattat de problem som kunde uppstå av att pennan var minst dubbelt så lång som han själv.
Trots att det nu fanns hjälp att få från folk som gick förbi, låtsades Bobby att allt var i sin ordning. Därför log han så gott han kunde var gång någon såg åt hans håll. Visserligen visste han att han befann sig i en hopplös situation, men han hade bestämt sig för att visa sin omgivning att ingenting var på tok och att han hade läget under kontroll. Ja, Bobby var inte den som ropade på hjälp bara för att han råkade ligga fastklämd under en penna.Januari 2012
På litteraturkrysset.se hittar du korsord med litterärt tema. Vinster på samma tema lottas ut.